”Köprush i skogen” basunerar annonsen i nyhetsbrevet från Skogsforum ut och annonsören Landshypotek Bank i Kristianstad uppmuntrar till distansägande av skog som ”en trygg investering”. ”Som jord- och skogsägarnas egen bank vet vi hur viktig skogen är för landsbygdens framtid och tillväxt” skriver banken på sin hemsida. Hur går det ihop med distansägande av skog som ren investering för en stadsbo undrar jag?
Jag inser snart att detta inte bara är en enstaka företeelse utan är den nya grejen hos bankerna – att boosta för skogen som en trygg investering. Bankerna ger ju inga räntor på inlånat kapital längre och vill nu uppmuntra till fler distansägare av skog som söker alternativa placeringar till exempelvis aktiemarknaden och andra traditionella värdepapper. Artiklar har dykt upp om att distansinvestera i skog i både Privata affärer och SvD näringsliv de senaste åren.
Inte bara Landshypotek Bank utan också storbanker som SEB hjälper gärna investerare vid förvärv av skogsfastigheter och tycker att det är bra om skog ingår i portföljen. Alla stora banker har naturligtvis specialistkompetens för distansägare av skog men att boosta för det som en ren investering som en del av portföljen är SEB bäst på. För bankerna är detta en ren sifferlek som de tjänar pengar på på olika sätt och de långsiktiga konsekvenserna av distansägande av skog som ren investering är bara en liten flugskit på skärmen. Miljöanalys – vad är det?
Dessutom tycker bankerna att det räcker med att man har 15-20% till kontantinsatsen. Resten lånar banken så gärna ut så, kör ett bottenlån på 75% rakt av. Bankerna tjänar alltså sköna slantar på dessa affärer och rekommenderar att nybörjaren köper in sig på 25-30 ha. Distansägaren kommer dessutom inte att sköta skogen själv utan får teckna ett skogsbruksavtal med ett bolag, som också får en vinst på affären. Stora Enso med flera bolag välkomnar med varm hand distansägare att överlåta till dem att ta hand om förvaltningen och kör regelbundna DR-utskick till skogsägare för att värva dem som kunder.
En annan aktör som tjänar storkovan på fler skogsaffärer är LRF konsult som i media föga förvånande pratar sig varma för den nya distansägare-vågen. Mäklaravgiften får naturligtvis den som övertalats att sälja sin skog betala. Fast mäklare övertalar ju aldrig någon att sälja … hur den starkt ökade efterfrågan på mindre skogsfastigheter har matchats med nya objekt till salu är ett mysterium. LRF konsult hjälper sen gärna den nya ägaren med rådgivning inom ekonomi och skatt, juridik, skogsbruksplan och slutligen värdering och försäljning igen när distansägaren tröttnat på sin olönsamma investering och ska sälja den.
Vadå olönsam? Jo, när det väl är dags för ”avkastningen” om ett par decennier så blir många distansägare troligen besvikna efter avräkningen från bolaget kommit och räntan till banken har ätit upp den lilla vinsten. Men då är redan gammelskogen skövlad i små skiften och det enda bestående värdet som skogen kan ge över tid, nämligen naturvärdet, har bokstavligen grusats av bolagets markberedning och monokultur-plantering. Och när investeringsobjektet nu förlorat mycket av sitt marknadsvärde vem vill då köpa det lilla skiftet “skog”? Om ingen annan vill ha det så kan ju alltid den som varit förvaltare de senaste 20 åren ta över det…billigt…
Tyvärr är inte alla dessa aktörer lika glada åt att hjälpa distansägare som Naturarvet, eftersom skog som köps in av stiftelsen för all framtid undantas från skogsbruk och bevaras i stället och hela skogen blir ett enda stort naturvärde. Det är ingen lönsam affär för någon av kapital-marknadens aktörer. Naturarvet är dessutom endast intresserade av det enda värde som inte banker och bolag gillar – naturvärdet. Vill man alltså som Naturarvet göra verklighet av det som banker och bolag bl.a. lockar med vid distansägande av skog – rekreation, och inte bara för egen del utan för alla och envar – så är det inte ett värde som går att hantera i en portfölj eller kan inbringa inkomster i form av rådgivning och förvaltning.
Skogsstyrelsen vill också gärna ge den nyblivne skogsägaren råd och utbildning. Så fort Lantmäteriet har gjort sitt plingar det till hos Skogsstyrelsen som automatiskt skickar ut ett “Välkommen till din skog” brev med instruktioner om hur du kan gå in på Mina sidor. Det följer också med ett blad om vad myndigheten gör med bl.a. erbjudande om uppdragstjänster som röjsågs- och motorsågsutbildning samt rådgivning med t.ex. skogsbruksplan. Här är myndigheten ledande och en konkurrent till andra aktörer på marknaden.
“Oavsett om ditt mål är inkomster, höga naturvärden, rekreation, jakt eller säkerhet för framtiden, så tjänar du på att vara aktiv och sköta skogen väl” skriver Skogsstyrelsen och terminologin känns märkligt nära den man använder hos banker och bolag för att stimulera skogs-affärer och köp av skogs-relaterade tjänster. För vem tror på att man kan få höga naturvärden genom aktivt skogsbruk? Det är specialfall med ädellövskog som växer igen som kräver aktiva åtgärder. Höga naturvärden uppnås annars bäst genom oskötsamhet, vilket skogsstyrelsen känner till och också borde uppmuntra. Ingenstans nämns några gemensamma nationella miljökvalitetsmål men myndigheten talar åtminstone om att skogen kan rymma många värden vid sidan av det ekonomiska och upplyser på sitt dubbelsidiga A4-ark om att man kan bevara skog.
Frågan är hur Skogsstyrelsen och Lantmäteriet ställer sig till den här nya typen av fastighetsbildning och ägande? De borde vara bekymrade! Lantmäteriet borde inte godkänna fastighetsbildning av så små skogsfastigheter som 25-30 ha (såvida inte Naturarvet är ägare och det blir naturreservat av hela skiftet förstås). Det går emot deras egna riktlinjer. Skogsstyrelsen borde ta sig en ordentlig funderare på hur distansägande av små fastigheter som ren investering går ihop med målen för ett hållbart skogsbruk i Sverige. Hur upprättar man en skogsbruksplan som innefattar naturvård om 5% på en fastighet om 25 ha? Hur går det ens ihop med någon form av seriöst skogsbruk att som bankerna hantera “skog” som vilket slit-och-släng-värdepapper som helst som bara är en del av en portfölj? Skogsstyrelsens roll att sitta på många stolar är förhoppningsvis inte ett hinder för att hålla skärpan i myndighetsuppdraget?
Hur ska vi kunna uppnå nationella miljömål som Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv och internationella åtaganden som 17% skyddad landareal i ett ekologiskt representativt och väl sammanhängande nätverk av skyddade områden fram till 2020 om inte storkapitalet solidariskt vill engagera sig? Distansägande som ren investering motverkar i stället de gemensamma målen. Vitsen med gemensamt beslutade politiska ställningstaganden angående miljö måste ju vara att kunna ställa krav på storkapitalet om vilka investeringar dom gör och uppmuntrar till för egen vinnings del. Sifferleks-nissarna verkar inte kunna lägga band på sig själva. Då får någon annan göra det! Staten har mandat från folket, så varsågoda och lägg er i vad bankerna och bolagen har för sig.
Lo Jarl, verksamhetsledare
Naturarvet
www.naturarvet.se