De små liven i skogen

För inte allt för länge sedan la jag upp små korta filmer från skogarna i Norrbotten på Naturarvets blogg där jag visade några spännande arter jag hade funnit. Här tänkte jag visa upp dem i närbild och berätta lite kort om dem för er. Det finns så mycket spännande man kan stöta på i riktigt gamla skogar så håll ögonen uppe om du får en chans att vistas i en! Den första arten ut, en av mina favoriter är rosentickan. Den första bilden är en början på en rosenticka (Fomitopsis rosea) medan den andra är något år gammal vilket kan ses på den fina valken.

Rosenticka växer framförallt på död liggande ved av gran, gärna där det är något fuktigt och skogen haft en kontinuitet i bildandet av död ved. Rosentickans fruktkroppar är fleråriga och kan växa så länge den döda veden finns kvar och det krävs ständig påfyllning av död ved! Arten finns främst i norra Sverige och är en bra indikator på att skogen har höga naturvärden. Ofta hittar man andra spännande och rödlistade arter på samma låga som rosentickan växer på. Exempelvis rynkskinn som ni kan se på bilden nedan

 Rynskinn (Phlebia centrifuga) känns lätt igen på sin knottrighet och är så kallad skinnsvamp och är ettårig. Det vill säga det växer ut en ny fruktkropp varje år. Även Rynkskinnet vill växa i skogar rika på gran och hittas främst på död granved, precis som rosentickan är denna art en god indikator på att skogen har höga naturvärden. På samma låga som både rosentickan och rynkskinnet växte hittade jag även denna fina art, nämligen ullticka

 Ullticka (Phellinus ferrugineofuscus) kan oftast hittas på grova granlågor och påträffas främst i kontinuitets granskogar. Den fungerar som en så kallad signalart som används vid klassning av naturvärden i äldre skogar. Stöter man på ullticka så vet man med andra ord att man befinner sig i en äldre skog med höga naturvärden. Är vanlig i äldre skogar i norra delen av landet men förekommer nästan över hela Sverige förutom de allra sydligaste delarna.

Ja det var några arter som ni kan hålla utkik efter när ni vandrar ut i skogen. Som ni förstår gillar inte dessa arter kalhyggen, därav arternas plats på rödlistan. Så länge vi använder kalavverkning som enda skogsbruks metod i skogen finns det lite hopp för att dessa arter ska överleva i längden, men med den högljudda skogsdebatten kan vi alla hoppas på att det framöver kommer att ändras!

Ha det gott

/ Paulina

Naturarvet