Den enes bark är den andres mat

Granbark är granbarkborrens mat
Det lär inte ha gått någon obemärkt förbi att granens innerbark är favoritföda för granbarkborren, som gnager gångar, parningskammare och modergångar, där larverna äter vidare fram tills det är dags förpuppas och senare bli en skalbagge som efter ett par veckor gnager sig ut i friheten för att finna nya granar att mumsa på, föröka sig i och övervintra i, om de inte övervintrar i marken intill.

Länge var Skogsstyrelsens rekommendation att vinteravverka och forsla ut granbarksborre-skadade träd ur skogen. Naturarvet motsatte sig en sådan föreskrift i beslutet om naturreservat för Eklidens naturreservat, när det utökades med Skarnhålans gammelskog, förvärvad av Naturarvet 2018. Vi hävdade bl.a. att en sådan föreskrift saknade vetenskaplig grund. Det dröjde bara ett par år innan forskningen visade att vinteravverkning med utforsling var en ineffektiv metod som i värsta fall motverkade skade-bekämpningen.

Granbarkborren är andra arters mat
Granbarkborren är inte ensam om att vilja äta sig mätt och föröka sig i skogen. Det finns andra skalbaggar, styltflugor och t.ex. hackspettar som i sin tur mumsar på granbarkborrar. Forskningen kom fram till att vinteravverkning med utforsling av skadade träd inte bara var ineffektivt mot granbarkborre då den stannar i barken som ramlar av vid avverkningen. Dessutom missgynnades de ”naturliga fienderna”, som övervintrar längre in i trädens ved och därför forslas ut ur skogen.

Naturarvet ser granbarkborren som en art jämställd med andra arter i gammelskogens naturliga ekosystem. I våra skogar kan vi vare sig tillåta felaktiga ”bekämpningsmetoder”, som i själva verket gynnar granbarkborren och missgynnar andra arter, eller bekämpa arten på andra sätt. Att inte låta naturen ha sin gång kan leda till oanade konsekvenser.